Med spänning inför valet och varför jag blev socialdemokrat

I söndags samlades en hel del sossar från hela Skåne för att ha en gemensam valupptakt. Stämningen var skön och när Mona Sahlin talade sprack de tidigare molnen upp och solen sken starkt på röda fanor och mångfalden av människor. Det ser jag som ett gott tecken;-).

Fyra veckor kvar, sen är det dags. Exciting! Dags att ta ställning i ett val som står mellan två helt olika samhällsmodeller. Jag har aldrig tvekat över var jag står politiskt och jag ångrar inte en sekund att jag började engagera mig. Särskilt under ett valår påminns jag om varför jag blev medlem i Socialdemokraterna. Valet 2006 var det som avgjorde. Högern vid makten? Nej, här ville jag vara med och påverka så att vänstern kommer tillbaka.

I stora drag går högerpolitik ut på att privatisera så många verksamheter som möjligt och minska inkomstskatterna och det är alltid de med sämst marginaler som drabbas av detta. Men man har ju haft ett ansvar, menar högern.

Jo, vi har alla ett ansvar för våra egna liv. Men det finns tillfällen i livet eller livssituationer där vissa är mer sårbara. Ingenting är svart eller vitt.
Alla arbetslösa vill inte städa åt mer välbärgade personer. Det finns handikappade, äldre och sjuka människor. Det finns barnfamiljer med knappa ekonomiska marginaler. Vem som helst kan bli arbetslös eller hamna i ekonomisk kris. Sjukhuspersonal är på flera ställen ganska hårt belastad. Ja, jag kan räkna upp hur mycket som helst som åtsidosätts med minskade skatter och fler privatiserade verksamheter där de med fetast plånbok ska komma före i köerna till förskolor, skolor och vård. Det leder också till ökade klyftor mellan människor.

"Välfärd och trygghet", sa Anders Borg i en TV-debatt nyligen. Tomma ord helt utan innehåll. Likvärdiga villkor och möjligheter för medborgarna uppnås inte med sänkta skatter, avdrag för hushållsnära tjänster och andra högeråtgärder som främst gynnar de starka i samhället.