Tillgängligheten till den psykiska vården måste öka

Jag har lagt in en motion till regionfullmäktige i Skåne om att förbättra tillgängligheten för psykisk vård genom att öka chanserna att få sådan vård redan i första linjens vård, på vårdcentralerna. Idag är det vanligtvis långa väntetider till de kuratorer och psykologer som finns på vårdcentralerna och det är stora skillnader i telefontider, vissa har t ex bara strikt telefontid 4 timmar i veckan medan man kan ringa till andra under hela dagarna och åtminstone kunna tala in ett meddelande på en telefonsvarare. De privata vårdgivarna kan också säga nej till olistade patienter.

Dessutom kan det upplevas som en betungade process för den vårdsökande inom detta område att i tre led behöva berätta om något som personen mår dåligt av. Så ser det nämligen ut idag om man vill komma till en psykolog via remiss, där det första samtalet blir till primärvårdens sköterska, sedan till en läkare vid obligatoriskt besök och därefter väntetid till psykolog/terapeut.

En psykakut ska inte heller behöva belastas av att människor tycker att det gått för lång väntetid och inte anser sig ha råd att söka sig till psykologer som inte har avtal med regionen. Dessa kan ha mycket höga kostnader per samtalstillfälle, 950 kr i vissa fall. Detta utan att högkostnadskortet gäller gör att det blir oroväckande höga kostnader för de vårdsökande.

Fler kuratorer och psykologer på vårdcentralerna tror jag hade avhjälpt ovanstående problem. När man talar om en mer tillgänglig och kvalitativ vård, bör detta också gälla vården för den psykiska hälsan. Den är också viktig för vårt välmående.

Vart är specialpedagogerna i en skola för alla?

Dagens skola står onekligen inför nya utmaningar. När det gäller synen på själva kunskapen i det IT-samhälle vi lever i och pedagogers förhållningssätt till elever, likväl som att fånga upp och ge alla barn det stöd de behöver i skolan, för att uppnå godkända resultat. Många barn med svenska som andraspråk är i särskilt behov av detta, för att kunna ha samma villkor och möjligheter som andra barn till vidare utbildningar utifrån individuella intressen, för att utvecklas och för att därmed också gå en ljusare framtid till mötes.

Ett barn som behöver lära sig ett nytt språk i princip från scratch, eller har uppenbara brister i språket, kan inte godtyckligt förväntas uppnå samma skolresultat som ett barn som har språket med sig som en självklar grundläggande del i sitt liv och i en undervisning som är anpassad till detta. Därför är det märkligt hur specialpedagogiken idag på flera håll är en konsulterande pedagogisk verksamhet, snarare än praktisk inlärning för de barn som behöver denna specifika och värdefulla kompetens och att det vanligtvis endast finns en specialpedagog per skola där det går flera hundra elever varav många kanske också har svenska som andraspråk och flera av dem därmed har ett större behov av specialpedagogisk kompetens.

Lärares och förskollärares uppdrag är ett omfattande uppdrag som i sin helhet syftar till riktlinjer som att utgå från varje enskilt barns intressen och behov. Jag är övertygad om att varje pedagog som genuint tycker om sitt arbete gör sitt yttersta för att se till att dessa riktlinjer upplevs. Men jag kan se en betydande brist i de fall då det läggs allt mer ansvar på lärare och förskollärare att hantera specialpedagogiska insatser utifrån handledning. I arbetet med de yngre barnen i grundskolan, inkluderat förskoleklasser, är det inte självklart att ett sådana insatser kan göras på ett tillfredsställande sätt. Detta med tanke på att yrket för med sig en helt annan sorts tillsyn och uppmärksamhet kring barnen än vad äldre elever kräver.

Det finns dessutom en tydlig klassdimension i att vissa barn inte når upp till samma mål som andra för att det sparas in på specialpedagogiska och andra resurser på skolorna.

Vad hände med specialpedagogens lugna, tysta rum där enskilda elever kunde få full uppmärksamhet utifrån just sina förutsättningar? Visserligen finns det säkert specialpedagoger som arbetar så också men varför ges i så fall inte alla elever med speciella inlärningsbehov den chansen?

Att hamna snett är inte en etnisk benägenhet

Den senaste tidens våldsamheter i Malmö är verkligen omskakande. I tider där tankar om att alla inte är lika värda slagit rot, är det både viktigt och rimligt att se problemen för vad de är och inte låta främlingsfientliga krafter sätta sin prägel på vad som hänt, vilket enligt tidningen Expo nyligen har skett.

Från främlingsfientligt håll förknippar man tacksamt, i generaliserande termer, allt negativt som sker i samhället med människor som har andra etniska bakgrunder än svenska. Så även i det här fallet, där "massinvandringen" föga förvånande ska stå syndabock ännu en gång. Men ingångarna till kriminalitet kan vara många och att sammanlänka benägenhet för sådana faktorer till etnicitet är ett mycket förenklat och nervärderande synsätt som stigmatiserar människor med andra etniska bakgrunder än svenska.

Snarare än vart man har sitt ursprung handlar sociala problem och att hamna snett mer om faktorer som exempelvis trångboddhet och sociala och ekonomiska förutsättningar. Här måste göras insatser och det måste också finnas goda förebilder för barn och unga på glid, förebilder som kan uppmuntra och bygga upp självkänslan hos de unga. Det här handlar i mångt och mycket om tonåringar som hamnat mycket snett och vi måste fråga oss: vad kan vi göra för att skapa en meningsfull tillvaro för de som känner att de inte har samma möjligheter som andra att förverkliga sina drömmar?

Vi behöver lägga krutet på att förbättra barns och ungdomars livsvillkor, inte på att öka fördomarna mot varandra.

Tankar om främlingsfientlighet,"svenskhet" och lycka

I tider när tankar om att alla inte är lika mycket värda slagit rot, fick jag inspiration till detta. Vad är svenskhet idag? Vad är det som är hotat egentligen, man antyder ju hela tiden detta från främlingsfientligt håll? Jag har personligen lärt mig att kulturella uttryck inte på något sätt är statiska och oföränderliga. Vad som är svenskt idag, är inte samma sak som för 50 år sedan. I århundranden har människor rört sig över nationsgränser- vad är det som säger att mitt land bara är mitt och att jag är på ett speciellt sätt bara för att jag är svensk och att alla som kommer till Sverige måste anpassa sig till detta? Och vad vore det för trist land att leva i, om alla var tvungna att leva likadant? Vilka erfarenheter hade vi då utbytt med varandra? Var hade dynamiken människor emellan funnits? Och den viktigaste frågan av alla- hade vi varit lyckliga?

Vi har gått framåt och idag skriver vi 2011. Och tack och lov för det. Vi har ensamstående mammor. Ensamstående pappor. Kärnfamiljer. Varannan-vecka-familjer. Heterosexuella människor. Homosexuella. Muslimer. Kristna. Ateister. Buddhister. You name it. Vi har olika ursprung, värderingar och livssituationer. Men vi har alla drömmar och mål om framtiden, behov av kärlek och sömn och de flesta av oss vill känna oss behövda på ett arbete och har också vänner och/eller familj som är viktiga för oss. Skillnaderna är inte så stora, vi är till syvende och sist bara människor som mer eller mindre alla strävar efter lycka men på olika sätt och med olika förutsättningar. Och det är dessa förutsättningar som behöver förbättras där problemen finns- inte människorna i sig. Det är därför i mina ögon fel att förknippa etnicitet med de samhällsproblem vi har idag, vilket är precis det som görs från främlingsfientligt håll. Problemen ligger i strukturer och inte hos grupper av individer på grund av deras ursprung (eller livsstil).

Samhället idag ser inte ut som för 50 år sedan- och det är inget annat än positivt för enskilda människors rätt att själva forma sina liv som de vill ha dem.

Raka rör och rättvisa villkor- ja tack

Socialdemokraternas nya ledare står för tydlighet och raka rör, är mitt intryck efter att ha lyssnat på Juholt live samt i morgonsoffan på SVT idag. Det är grundläggande socialdemokratiska värderingar som lyfts fram i hans uttalanden och det som sagts är vad han sedan står för i den skuggbudget som nu ska färdigbehandlas, just för att den ännu inte är komplett. Att vissa medier framhäver detta som bristfälligt är bara nonsens, eftersom det bara kan bli bättre av att se till att alla viktiga områden täcks och blir genomgångna ordentligt, anser i alla fall jag.

Något jag alltid tycker är viktigt att lyfta fram, och som jag blev inspirerad att lyfta fram just av Juholts speach, är synen på de socialförsäkringar vi som medborgare har rätt till. När vi blir sjuka eller arbetslösa. Detta är inte bidrag utan just försäkringar. Ett socialt skyddsnät. För att ingen ska falla mellan stolarna. Men med den borgerliga regeringen har socialbidragen ökat. Vi har fått högre a-kasseavgifter och sämre villkor för sjuka och arbetslösa.

Avgifter inom vården ska inte höjas, anser jag. Men tyvärr har till exempel förslag nu gått igenom om att ett hjälpmedel för äldre ska bli hundra kronor dyrare. Och avgiften för besök på vårdcentraler är på väg att höjas med en liten men betydande summa för de som inte har det så fett.

Ja jag vet i alla fall helt klart varför jag är socialdemokrat. För jag gillar rättvisa villkor människor emellan. Det kan gälla att vem som helst ska ha möjlighet att studera på högskola eller komvux även om de inte har en miljon sparat på banken för att finansiera studierna eller föräldrar att bo hos under studietiden. Alla har inte den möjligheten. Det kan gälla att det byggs fler hyreslägenheter med rimliga hyror. Det kan gälla att det behövs fler satsningar på de offentliga alternativen för att erbjuda jämlikhet i samhället och att inte låta den bästa vården och skolan finnas där plånboken är som fetast. Där rika har flera möjligheter och mindre bemedlade knappt har något alternativ alls. Nej, fram för rättvisa villkor och förändring i valet 2014. :-)

Fritidspedagoger är också värda legitimation

Lärare och förskollärare ska från och med år 2012 utrustas med lärarlegitimationer. Förutom examensbevis ska de, med en mentor, också visa skicklighet i yrkesrollen under ett år för att få erhålla sin legitimation. Lärarförbundet menar att detta kan höja yrkets status och kvalitet, vilket är positivt. Dock nämns inte fritidspedagogerna i denna kommande reform. Men fritidspedagogernas yrkesroll är precis lika viktig som de ovan nämnda.

Fritidspedagoger arbetar socialt med barn och förankrar det barnen lärt sig under skoldagen. Närvaro i barns lek gör att barn lär sig på ett lättsamt sätt och meningsfulla fritidsaktiviteter som främjar den sociala och kunskapsmässiga utvecklingen är andra viktiga inslag. Dessutom är det inte så att fritidspedagoger bara dyker upp på fritids. De är ofta med under hela skoldagen och håller ofta i egna moment och lektioner, så som exempelvis kreativt skapande vid teman, bild eller idrott. Fritidspedagog blir man för övrigt i dagens läge via lärarutbildningen, precis som förskollärare och "vanliga" lärare.

En legitimation för fritidspedagoger både höjer statusen för denna yrkesgrupp och skolans kvalitet i ett heldagsperspektiv. Det är tröttsamt att fritidspedagoger alltid tycks hamna i skymundan, som en yrkesgrupp som "bara finns där".

Ett mörkt valresultat

Det tar tid att smälta även om det tyvärr var väntat enligt flera tidigare utförda opinionsmätningar: rasister, rakt in i riksdagen. Jag undrar om deras sympatisörer vet vem de lägger makten i händerna på? Flamman, logotypen som tidigare symboliserade samma typ av parti här i Sverige, har bytts ut mot en blomma och företrädarna är propert klädda i kavaj. Enkla lösningar för ett bättre samhälle föreslås. Oavsett vilket område det gäller; skola, vård och omsorg, kulturliv eller något annat så är det alltid samma företeelse som påstås stå i vägen för en förbättring inom just det området. Det vill säga mångfalden av människor från olika kulturer. Det som berikar och har blivit en del av vårt samhälle och som faktiskt bidrar till vår välfärd. Samhällen är inte statiska; de förändras hela tiden. Vi har en prägel av mångfald idag och det gillar jag.

Jag är förundrad över hur man från främlingsfientligt håll anser att svenska traditioner är hotade. Hur då? Vem förhindrar en skolavslutning i kyrkan eller dans runt en midsommarstång? Vidare, har någon på ledande position i vårt land påstått att den svenska naturen inte ska tas hänsyn till? Knappast. De flesta av oss oavsett ursprung är väl både glada för och rädda om den natur som finns i vårt land. Det handlar väl snarare om att vi behöver arbeta för att minska fördomar och den segregering som uppstått i samhället. Att sikta mot integration, att leva i gemenskap trots olikheter i den mån det är möjligt. Okunskap föder fördomar och i sin förlängning främlingsfientlighet.

Det är härligt att vi är olika, tycker jag. Och tänker på de människor med utländsk bakgrund jag själv stött på och umgås med, både i privata bekantskapskretsar och i arbetslivet. Städerskorna som arbetar i högt tempo och med låga löner- och alltid har ett leende över. Eller de ambitiösa pedagogerna i klassrummen och på förskolorna: hjälpsamma, erfarna och med mycket humor och värme.
Jag kan inte tänka mig ett samhälle utan mångfald, för det ger så otroligt mycket och midsommarstången eller julgranen är det ingen som förhindrar mig att fira högtider kring.

En del av alla väljare i årets riksdagsval har gett makt åt ett parti som gör skillnad på folk och folk, ett parti vars representanter talar om invandrare som mindre värda och som roten till samhällets problem. Ett parti som gör skillnad på människor och vill ta bort människors rätt att få vara dem de är. Nej tack.